Innan jag åkte hem.
Åt på restaurangen i byn en sista gång. Var på en festlighet anordnad av byborna. Dagen efter. Rosalina och Natalino bjöd på lunch med hennes döttrar. Det blev min frukost. Tog en fullkomligt menlös bild på utsikten. Läste en stund i hängmattan i en bok jag lovat mig själv att läsa ut. Utan att jag gjorde det. Tog en bild av mig själv medan jag dyrt och heligt lovade mig själv att avsluta den här bloggen på en månad. Avsluta dig. Därefter fortsätta resan. Helt utan dig. Lämnade tillbaka bilen i Napoli. Flög hem. Drygt ett år senare avslutar jag den här bloggen. Det har tärt på mig så länge. Upptagit så mycket av min tid. Minns inte längre hur det blev så här.
Önskar att jag aldrig hade gjort slut med dig.
Tack för denna tid Musse.
Ha kvar facebook gruppen och låt bloggen vara kvar så man kan komma in och läsa när man behöver.
Tack/ Joakim
trots liten text, fångar orden mig och det är otroligt vackert och jag ligger nu och läser allt från början. Magisk inspiration o växande förståelse.
Jag kommer sakna dig. Kommer sakna allt det fina i den här bloggen. Kommer sakna att känna igen mig och kommer sakna att läsa om hur just du ser på livet. Det har för mig vårt en fin resa, nästan som att jag vore där själv.
Kram <3
Är det försent att be om ursäkt och börja om på nytt?
Tack för att vi har fått vara med på denna resa.
Det har varit ett priviligie.
Hoppas du dyker upp snart igen.
Lev väl och ta hand om dig.
Tack/Pontus
Så fint och sorgligt.
Har varit en fin upplevelse att följt dig i din resa. Håller med Annelie att de sista orden fångar en och de träffar mig rakt i hjärtat. Jag önskar dig all lycka i allt du tar för dig och hoppas att du kan fortsätta resan!
Kramar
....................fint.
Äntligen kan vår resa börja. Som jag har längtat.
Hej Musse började läsa din blogg för någon vecka sen och jag måste säga att det är det bästa jag har läst, det är så riktigt denna resa som du har skrivit om är ett kapitel som alla någon gång måste bläddra igenom.
Men Musse, man kan inte annat än älska dig. Hade jag inte man och fyra(!) barn skulle jag tillåta mig att falla som en fura. Du skriver så känslosamt, målande och naket. Du är bäst, glöm inte det!
Hjärtans eldar.
Varför har elden tagit över mitt hjärta...
Det skrämmer mig, känner mig osäker och otrygg.
Den tar över allt ljus och för in mig i mörkret.
Är det mörker... Kanske är det min själ som jag ser. Är kanske elden inte ond, kanske det är pasionen inom mig som flammar.
Är det denna ovishet jag känner och som gör mig rädd...
Ska inte hjärtat vara rött och enkelt.
Nej!, sa någon. Då är det inte på rktigt. Att väcka sin själ och hjärtans lustar och låta dem brinna väcker det goda inom dig.
Kanske känns den skrämmande, då den är bortom vår kontroll.
Men följ den och ge dig hän så finner såsmåningom du det du söker.
Tack för en underbar blogg. Dukommer finna det du söker
Jävlar vad grym du är, otroligt vackert!
Åh.. jag hoppas du inte tar bort bloggen utan bara slutar använda den. När man tvivlar på vad man vill med livet eller bara är allmänt deppig och kollar in i den här bloggen så får man en påminnelse om vad som betyder något... Snälla låt den finnas kvar.
Om man står vid samma vägskäl, man vet vad som är fel, man vet vad som är jobbigt, vad som är svårt i förhållandet. Men vill inte lämna det, är rädd för att hamna i en sits själv, där allt man önskar är att vara med den man älskar. Vad gör man?
Tack för denna resa!
Riktigt fin blogg! Tack för att jag fick följa den!
Det blir svårt nu. När du slutar skriva.
Fan va tråkigt att du ska sluta skriva, det går inte att följa dig på något annat sätt?
Säg till när det slutar göra ont, när det känns bra. För jag vill veta.
Önskar att jag aldrig gjort slut med honom.
Det slutar aldrig göra ont. Idag ska jag träffa henne igen, fast den här gången älskar jag henne i smyg.
Res min vän,
res vidare...
Tack för den här tiden, det har hjälpt mig.
Det har varit en ära att läsa dina ljuvliga texter!
Don't dream your life. Live your dreams!
Jag såg Dig på min ICA, precis över gatan; Baronen. Jag minns inte vad Du handlade, vem Du var där med eller om Du ens såg mig, trots att jag ihärdigt blickade Dig djupt i ögonen under en tid som kändes som en evighet. Tusen tankar hann jag tänka, och en stark, stark längtan, eller impuls att kyssa Dig, bara så där. Hur hade Du reagerat? Skulle jag ha ångrat mig? Mer än jag nu ångrar att jag INTE gjorde det?
Aprilkänslor i januari... Vi kanske ses igen.
Z
Skidåkare är riktiga idrottare. Kampsportare menlösa fisar.
Jag åkte vasaloppet 2010 på 4.48 , slå det din snackpåse.
Tack för en trevlig helg!
Tog bild på dig i de snygga kalsongerna, du får hoppa in till min blogg o kika ;)
/Suzan (som medverkade på the nike blast och som ser fram emot nästa års "gömma korven" ;)
Hej Musse. Jag är så tagen och gripen av vad du skrivit. Har sett mycket av det du gjort förut, och älskat din värme, vänskapen med andreas som alltid verkat så genuin. Har i ren idoldyrkan gjort brottarposeringar på krogbilder trots att jag aldrig brottats i mitt liv.
Jag hittade den här bloggen av en slump ikväll, läste den från början till slut. Min före detta flickvän som jag fortfarande delar lägenhet med är ute på någon jävla afterworkdrink med sina modevisningsvänner. Har aldrig varit svartsjuk i mitt liv, men ikväll sköljde den över mig.
Dina ord och bilder tillsammans med en slirig Frank Sinatra har satt mig i Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Tack.
har följt din blogg länge och din resa, man blir tagen av ditt skrivande oxh önskar ibland att livet va lite lättare. hoppas att du kommer återvända till att skriva igen när du kommit rätt i dig själv och livet för du inspirerar och fångar många människors hjärtan med dina ord :)
Tack för att man fick följa med på din resa.
Du må ha varit på resa utan henne. Men vi är många som har följt med dig istället. Tack och åter tack för ord som förstår.
Det finns inte säger dem, nio månader har det gått. Du måste sluta. Tårarna forsar ner och maten blir saltare än den redan var. Det finns inte, ni var inte. Om det inte finns, varför känns det då i hela kroppen, varför skakar benen när någon säger ditt namn. Du finns inte. Vi fanns inte. En illusion av kärlek var nog alltsammans och snart ett år senare så gör det exakt lika ont.
Det har varit en ära att få ta del av dina tankar.
Tack.
Hej Musse. Hittade hit och är väldigt glad över det. Under åren som varit har jag sett dig ta dig ann en del saker som kamp sportandet, reklam flmningen och du har alltid blivit riktigt grym på det du åtagit dig. Bemästrat det du haft som mål kan man väl säga. Det är med både förundran och glädje jag läser denna blogg. Du har som sagt visat prov av att ha talang i en massa former. Det litterära har nu blivit en del av dina sidor på ett sätt som jag kan se, ger många medmänniskor assistans i deras egna hjärtefrågor. Du skriver med hjärta och låter dig inte för ett ögonblick avsäga sidorna en sanning bara för att den skulle kunna befläcka din image på något sätt. Rakare kan man inte få det och för just den ralheten och djupet i vilket du visar dig ha vandrat är för mig vad som får dina ord att bli riktigt tunga och resan din svår att lämna. DU skall ha Tack musse.
Mvh, Louige.
O.B.S! Hälsa din syster.
tack.
Vad hände sen?
Fan va Fin Du e!
